Jag läser inte direkt bloggar. Det finns dock två som jag gillar. En musikblogg och en blogg som görs av tre snubbar som tecknar.
/ Maja Li

Redaktionen

Redaktionen på HEJ är för första gången på fem veckor återförenade i en spastisk kavalkad utav avangardistiska idéer kring hur vi skall föra oss framåt i världen. Denna parfymerade prydnadspotpurri puttrar vidare för att fortsätta bjuda på runstenar för 10-talets tankar. PUSS

VAD ÄR DET FÖR EN ALIEN SOM DYKT UPP I DIN SKÄRM????

Bland do's and don'ts

http://www.viceland.com/int/v17n1/htdocs/positive-thinking-321.php?source=db

Tidningen Vice uppmärksammar ett fanzine, Negative Guest List, vilket de benämner som ett av världens bästa.

Jag citerar redaktören

"I’ll write fake interviews with myself, embellish my personality, make up words and get lost on tangents. I don’t think it’s going to stop anytime soon. When I run out of bands that I want to interview I’ll probably just start writing about food or publish letters to celebrities and that kind of shit."

Och avslutar
Klara

EUFORI

Jag har en favoritdikt av Gunnar Ekelöf som heter Eufori. Jag ramlade över den idag igen, något man gör med dikter ibland som jag aldrig gör med längre texter; romaner och dylikt. Det är något speciellt att snubbla över dikter, kanske är det därför jag värdesätter att läsa en endaste dikt istället för hela samlingar. En dikt om dagen, eller en i månaden räcker oftast för mig. Fastna med foten i den en tiondelssekund, tappa fästet och sedan komma på benen igen för att direkt vända sig om och undra vad det var; det där som fångade min fot.

Eufori skulle jag ha kunnat skriva själv, på ett sätt. Den är väldigt enkel och förhållandevis konkret, enligt mig. Därför tänker jag att jag skulle kunna skrivit den, för att den verkligen bygger en känsla i min mage. Egentligen skulle man väl kunna översätta "kunnat skriva den själv" till "känner den". Och det tycker jag är fint; att säga att man känner något eller någon (när det inte handlar om att känna tack vare att man vet var X bor och vad X allra helst äter till middag).

En vänlig (eller olaglig, jag vet inte) själ har lagt upp den på Internet så jag saxar nedan in ett utdrag som passar lite extra fint på sommaren. För mig är sommaren alltid ett mål i en löpartävling där start och mål är samma plats. Det är juli och man börjar med något nytt när hösten kommer, semestern är slut, samtidigt som man just här och nu är i mål. När jag ligger på gräsmattan och läser gör jag det för att inte tänka allt för mycket på hösten och vintern som kommer samtidigt som jag också tar igen mig efter förra hösten och vintern.

Som vore det sista kvällen före en lång, lång resa:
Man har biljetten i fickan och äntligen allting packat.
Och man kan sitta och känna de fjärran ländernas närhet,
känna hur allt är i allt, på en gång sitt slut och sin början,
känna att här och nu är både ens avfärd och hemkomst,
känna hur död och liv är starka som vin inom en!

nu var det dags att vara lite allvarlig här

Maja Li slår ett slag för Hennessey Youngman

För ett par veckor sedan då jag låg som en vakande surikat under brevinkastet, väntandes på dagens post föll något betydligt tyngre än de vanliga räkningarna ned på näsroten. Det var ett feladresserat nummer av tidningen Konstnären som jag fortfarande inte lämnat tillbaka. I den finns en essä av Hennessey Youngman, ett alter ego till den amerikanska konstnären Jayson Musson
http://2.bp.blogspot.com/_ORgy5r0ZcSU/SvqPcKHFNTI/AAAAAAAAHGE/nyYMQf6WeXs/s800/jayson+musson.jpeg

Intresseväckande tycker jag då begreppet konst och konstkritik kanske är det mest komplexa jag vet. Ska man tycka om teoretikerna helsnöiga tolkningar som ibland blir så högtravande att det krävs hemskt mycket förkunskap av mottagaren? För mig kan det ofta kännas exkluderande och en utav orsakerna till att många blir så provocerade av diverse verk. Därför att det inte finns något utrymme för en simpel förklaring, som säkert vidare hade bidragit till djupare reflektioner även hos de mottagare som inte är så insatta. Samtidigt som jag absolut älskar pretentioner. Säker skall det vara en skön kombo mellan sånt och mellan denna Hennesseys sätt att se på saken. Utan tvekan är han nu min hjälte i spidermankeps.

Det här med att vara hjärtlös SPOTIFYFILOSOFERANDE

Det här med att vara hjärtlös, är inte det ett lögnaktigt påstående eller kan man vara känslolös? Jag har aldrig träffat någon som är hjärtlös eller ens känslokall. Det handlar isåfall om enstaka situationer men överlag tänker jag att blodet pumpar sig varmt hos alla jag träffar. Däremot har jag själv, i de mest uppgivna stunderna försökt intala mig att andra personer är totalt hjärtlösa. Sedan kommer man väl fram till att det inte handlar om att andra är kalla utan snarare är en själv som har PROBLEM i tankebanorna, en kulle i hamsterhjulet.

Jag lyssnar en del på Lisa Ekdahl, varför vet jag faktiskt inte. Det blir sådär ibland, jag gillar att dricka kaffe till några halvhits och sedan får produktionen rulla (tack Gud för Spotify). Nu börjar vi dock gå skilda vägar jag och Lis@. Avslutar det här lunchbabblandet med att visa på vad jag tror är lögn, om man nu ska tänka på det där med att bygga kollage genom att skapa bilder av andra. De är lögner, man ska frångå dem.

Lisa, det här är säkert bra för många kvinnor och män där ute men kanske fel sätt att ta sig förbi ett problem? Jag tror man ska stanna hamsterhjulet och banka ned den där kullen så man sedan kan springa vidare istället för att slänga sig ur det och aldrig mer få springa.

"För du sålde ditt hjärta, du sålde din själ
Så inte känner du smärta, när jag tar mitt farväl
Inget smärtar en hjärtlös man, säg vad en man utan
hjärta inte kan
Av allt det jag gav har du ingenting kvar
Jag ger vad jag har
Men du ger ingenting tillbaks
Jag lämnar dig här
Jag måste gå nu
Ja, jag lämnar dig här
För jag vill aldrig, aldrig, aldrig bli som du"

Annat på ämnet;



Har inte så mycket att säga om det där... Gillar kommentarer som "FEEEET" och "Revolution, kamrater :)" Gör en smileyrevolution ni så dricker jag lite mer kaffe.

Bilden ovan är ett kollage. FENOMEN JAG ÄLSKAR

Fenomen: det står "bilden är ett kollage" under en bild i valfri tidning (enligt mig är det oftast kvällstidningar som ägnar sig åt kollagebygge).

Exempel: http://www.tv4.se/1.722276/2008/11/15/giftskandalen_pa_lidl

Jag uppskattar det här fenomenet OTROLIGT mycket. Tydligen finns det en lag som säger att kollagebiten måste förtydligas, vilket öppnar upp för hysteriskt roliga kombinationer bild/förtydligande.

Ofta är kollage rejält tilltagna, sällan tvivlar man på att det är hopfogning man ägnat sig åt för att lyfta fram en nyhet (tänk; Se&Hör luskar reda på att Paris Hilton opererat näsan. De klistrar på Mick Jaggers näsa med copy-paste i Paint och printar ut i tidningen. Då MÅSTE de skriva under: bilden är ett kollage). Det är roligt.

Varför? Jo, för att man enligt lag inte får lita på att ens medmänniskor förstår. Aldrig får man släpa på den förutfattade meningen att någon annan är med på några noter, oavsett hur tydliga dem är. Kanske ska man tatuera in "bilden är ett kollage" runt handleden för att ständigt påminnas om detta i vardagslivet. Jag, personligen, slänger ofta ur mig förtydliganden såsom "Det är ju ****** roligt" och "Jag är jätteglad". Troligen för att jag ibland finner det svårt att lita på min mimik när det kommer till starka känslor. Inget jag grämer mig över, gillar andra människor som säger "Det gör ont i min fot" istället för att gny och halta.

Tvärtom kan man också tro att bilder är kollage utan att de egentligen är det. Man tar för givet att man är med på noterna och så visar de sig inte ens vara skrivna. I dessa fall antar man sig veta vad som menas men egentligen menas ingenting. Jag fastnade i ett sådant tänk ikväll när jag återaktiverade mitt facebookkonto och snurrade runt bland vänner och bekanta i tre timmar. Då insåg jag hur tydlig min bild av mig själv ur andras ögon är. Som ni förstår av den meningen så är det en lögn, ett kollage. Jag klistrar ihop bekanta med en bild jag gjort upp. Ofta handlar inte detta om en bild utav de bekanta utan snarare om deras bild utav mig. Det här antar jag att jag borde gräma mig över. När jag snurrar runt ser jag inte 278 vänner och tänker på mig i relation till dem, jag ser 278 bilder utav mig ur deras ögon. Sätter dem i relation till mig och inte vice versa.

Det här är kanske något som växt fram p.g.a det här med att skapa olika alias och som skenat med Facebook i sulkyn, kanske är det bara jag som tänker såhär och skapat 278 Klara Suneson snarare än lagt till 278 vänner. Jag är ingen vän av exponering, just nu, men vill ändå börja anta att ingenting är kollage. Det är bra att inte förstå när saker är kollage, bättre än att ifrågasätta varenda bild man snavar över.



"En strandad val är inte alltid ett kollage"

Klara

I lördags morse, eller snarare runt elvasnåret vaknade jag hastigt ur min skönhetssömn av att någon klev in genom ytterdörren. Det var Noboro, han är dryga sextio år och kommer ifrån Japan. Något chockad blev jag, då han lovat höra av sig innan. Och sagt att han skulle komma söndag eller måndag. Min kusin som jag delar lägenhet med hade gett Bobo nycklar och tydligen en väldigt detaljerad vägbeskrivning.

Men kul är det ändå på något vis, han har köpt två sexpack tvååttor, och varit borta sedan i eftermiddags. En annan ball sak är att han tror att kokboken Annas mat är som svenskarnas kulinariska bibel.

Det får mig att tänka på vår bristande nationalistiska matkultur och att Annas mat främst innehåller diverse recept om fransk mat osv.

MEN MEN snart är nog Bobo tillbaka, för vi ska kolla på VMfinal och sen ska jag läsa ut en till av mina påbörjade böcker.

We Still Know Him from Julia Pott on Vimeo.

Garage eller hall?

Hallrock?



Jag tänkte skriva ett långt inlägg om genren garagerock. Detta i sig skulle inte handla ett förbannat dugg om just rocken utan snarare uttrycket. Nu hinner jag dock inte det eftersom att jag börjar med detta 9.05 då familjeutflykten till Mariefred skulle departerat 9.PRICK. Vi ska till Grafikens hus, Picasso exponeras och jag tänker följa med på denna tur som även antas inkludera Gripsholms slott och en miljon loppisar.
Ack väl, mamma klipper luggen och pappa mailar lite så THE DEPARTURE IS TRULY DELAIED. Delayd, delaid. Murmaid. Eagle Eye Cherry.





I ett garage är det slamrigt. Man slänger en stor metalltång ned i en ännu mer metallisk låda som rymmer både släggor och kastsjärnor. Sedan dunkar någon annan med en skiftnyckel mot en navkapsel och en annan pratar. Man kan faktiskt prata i ett garage, man måste inte skrika. Man ska helst inte skrika för en riktig man eller kvinna kan sitt garagesnack, det måste bara vara tillräckligt bestämt.
Känner ni, kära läsare, igen tydliga drag från detta garageliv som också går igen i garagerocken? Om än ni kan göra detta endast ett litet skvatt så gör det och fundera sedan vidare. Garagerocken är placerad men vad händer i övriga delar av huset?

Hallrock? Köksrock? Vardagsrock? Sovrock?

Det här kanske verkar som ett skämt av extremt dålig kaliber men det är det INTE. Jag vill bara veta vad som gömmer sig bakom uttrycket garagerock och jag vill inte ha en wikipediaversion. Jag är så less på wikipediakunskap. Vem vill fråga något och sedan få ett svar som inte handlar om tillgång till fantasi och logik i ens egen värld utan svaret får man tack vara lättillgängligheten till Internetvärlden. Nä. Ge mig mer fantasi/logik-resonemang.

Och nu, går bilen. Kommer jag inte nu får jag vara kvar och bada själv en hel dag samt missa P.P den store på Grafikens Hus.

ALLES GUT
K

Ps.
Nu friger de han som var full, bråkade med sin flickvän, stal en ak-5:a från regementet och sköt sju personer. Välkommen ut!
Ds.

Jag kan inte sluta nu

Is that a pony? NO, it's HEJFANZINE

Dear international readers

:S

Ny färgskala, mycket snyggt tycker jag. Jordgubb/Päron/Vanilj som tappats på grusväg att valfritt barn i ålder 3-5 som sedan plockat upp pinne och börjat slicka.
Igår åt jag en pinnglass och fick lite jobbiga känslor i högerarmen och tungan när jag förde glassen mot mig, varför? Jo, för att jag kom att tänka på det här med att skava av. Jag skavde av glass sakta men säkert. Plötsligt hallucinerade jag och min Magnum hade blivit en kebabpåle och jag kände inte för att skava mer. Tänk vilken skön grej: GB Kebap. En isglass i mörk smutsrosa som håller måtten av en ytsepytseliten kebab. Magnum Kebap på Statoil i maj 2011?




klara suneson

http://www.tv4play.se/aktualitet/nyhetsmorgon?videoId=1.1636943

Veckans O.V.C (original vs. cover)

Snabb kommentar: en svängigare del av Håkans produktion. Alltid lika kul med stillbild/musik på youtube. Ack, så underbart med svensköversatta covers. Något som vi på HEJ anser vara på att väga att trilla ur den svenska populärkulturen. Vilket är tråkigt. Goda språkkunskaper innebär lättare känslotilltagande, tror vi.



Snabb kommentar: återigen den delikata stillbild/musik-kombinationen. Här med Four Tops som ler stort mot åhöraren. Något kortare, men också rätt rivig.

HEJ är på semester i Malmö, åtminstone våra köttsliga kilon. En del själavikt ligger och kokar på Kulturhuset i Stockolm där vår utställning fortgår (fram till 18 juli). Besök oss där! För mer information vänligen styr surfandet mot: http://www.kulturhuset.stockholm.se/default.asp?id=3191&domain=http%3A%2F%2Fwww%2Ekulturhuset%2Estockholm%2Ese%2F&url=default%2Easp%3Fid%3D33771
För att citera Kulturhusets hemsida: "A5-tidningen Hejfanzine har det senaste halvåret levererat ypperliga yttringar av främjande finkultur till allmänheten."
Ja, nu har vårt ypperliga, kulturella yttrande till och med överskridit det där halvåret och fanzinets medverkande blir fler och fler i takt med att vi och fanzinet blir tyngre och hetare.
För att citera ännu en gång, nu chefredaktör Maja Li: "Så fort jag får pengar ska jag fixa klistermärken."
Ni förstår, satsningen är i paritet med Gunde Svans uppladdning inför för-VM i Obersdorf 1985. För er som inte minns:


Vidare går det alltså att ropa till via internet eller telefon för att få lägga klorna på senaste zinet, nr.3!
Tack alla ni som visat uppskattning under vårt besök i Malmö där vi minsann har en livlig, taktfast hejaklack i ryggen. Här bjuder vi på något av det dramaturgiskt sett mest vältimade i mannaminne, Hornblower säsong 1 avsnitt 1.
Allt gott /HEJ

HEJHEJHEJ
Ville bara pinna in och säga att trots diverse nya lärdomar om fotbollsregler, nya taktiker kring hur man skvätter smidigast under ett kanonkulehopp, och underbar musik har jag alltså chefredaktörn inte glömt bort er.
Pugh Rogefeldt – "Ja Dä Ä Dä"
Här har ni att lyssna på så länge
[psps Klara Suneson du får post snart och jag har inte glömt dig heller. Ta å ring nån da va]

HEJ hördeni
Min mormor har läst senaste fanzinet, hon gillar det.
NI kommer också gilla det! Beställ fanzine nr 3 snarast!
Jag har ingen lust att skriva om att ni ska köpa fanzine utan berättar istället om hur tråkigt jag har just nu. Jag gör stop motions med mig själv och min hårsnodd i huvudrollen, räknar klart matte e och äter nudlar. Det låter mjäkigt och är rätt mjäkigt men jag har haft världens bästa dag ändå. Nu har jag även upptäckt sidan http://samesies.tumblr.com/ som är mitt senaste HEJTIPS. Där lägger upphovsrättsmannen upp bilder i par, där varje par är bilder som visar samma saker. Dubletter av motiv helt enkelt. Mycket roligt, görs i trevlig jargong också.
Jag återkommer när energin från nudlarna upptagits, tror jag!
Klara

FÖR ÄNNU FINNS DEN SORTEN SOM INTE GÖR ALLT RÄTT

En studie i oroväckande föremål!!

På Södra teaterns jazzklubbskväll har någon kvinna (foto taget på damrummet) agerat otroligt fel genom att plocka ut sina sista Läkerol med smak av, säkerligen, röda bär och placerat dessa bredvid vattenkranen varpå hon sedan slängt asken på golvet.

Visst, jag blev skiträdd för de utflytna blodröda föremålen men det vägdes upp skitmycket av hur trevligt jag tycker det är när folk visar upp sin medfödda fäbless för att göra fel

. Ofrånkomligt att det så ofta blir påtagligt också, det där med hur obetydligt rättgörandet blir när det ställs i relation till passioner och studens hetta. Jag älskar fel och personer som inte räds dem, det är bara å samla på sig å stoppa i vänster bröstficka.

Smörgåsen kråsas

HEJ drar på studieresa till Sveriges gobit MALMÖ
Glöm ej att kika förbi vår utställning på LAVA, kulturhuset och köp samtliga nummer av -sinet. Eller köp det av oss personligen.

passar även på att presentera viktor norlander högmans underbara reklam

HEJ har haft konstpaus

MEN NU SKER ALLT
nummer tre ligger på

tröskeln , samt en
utställning som går av
stapeln på fredag den
elfte juni. kom förbi, ät
en salt pinne och häng med på en bärs efteråt

vill även passa på att fresta med smakprov ur fotonumret

SÅ SKYNDA HYNDA OCH SÄND IN ERA VIDVINKLADE ÅSKÅDNINGAR

Uppdatering från underjorden

Chefredaktören hänvisar eder till diverse sinnestämningar

Skära värld...

... vad mycket öronen fått, snyggt redaktören.

Nu finns inte min chef på f******k längre.
Jag har ingen fana att hala på halvstång men om jag hade,
vore den ganska avundande i sitt fladdrande för vinden. Skönt beslut!

Apropå det där med öron och fontäner.
Vad är motsatsen till en fontän?
Något som suger in materia istället för att slänga ut?
Migrän?

Nä det var dåligt, fast värt en tanke. Huvudvärken i dess outgrundlighet: kanske ett överflöd av ständigt insus? Insus! Bör gifta mig med någon som heter så. //K Suneson-Insus.

Om en vecka, på måndagen, är det dead line och delar av redaktionen är sugna på light-dekadens.

hej soundtrack

HEJFANZINE DELAR MED SIG till ÖRONENS EVIGA FONTÄN
vi färdas vi binds vi skriver gonzo vi känner vi skriver vi reflekterar vi dödar oroskänslor genom att vi gör det vi gör som sig bör

DEEP COVER - SUN ARAW from CatCakes on Vimeo.

HEJ FANZINE NR 3
DET LITTERÄRA NUMRET
DEAD LINE 12/4
LÄMNA IN DINA ALSTER, FRÅN TEXTMASSA TILL ORDSLAFS.
Exempel:
"Jag gillar tomater. Söker brevvän"
Eller
"Väl inne i den relativt svala lägenheten ligger all tyngd som stegvis växt fram på promenaden från affären kvar på axlar, huvud och i klasar fastkedjade vid ögonlocken. Med en tapper sving lyckas hon få upp matkassarna på diskbänken innan raset är ett faktum. Kroppen står men flickan inuti rasar, som en kulpyramid på skolgården eller som en snölykta när det börjar töa. Ljudlöst, graciöst och fullkomligt uppgivet lägger hon sin kropp vågrät på soffan i det än så länge mycket kala vardagsrummet. Balkongdörren tenderar att stå öppen jämnt så att luften känns syrlig men ändå tung i hennes näsborrar och vidare ned i lungorna. När till och med luften blir för tung för att kunna hanteras tillåter hon sig att försvinna i tankarna. Hon flaxar iväg med bestämda vingslag från kroppen ut i oändlighet, likt ett tåg som tuffar iväg från den sista stationen innan Vilda Västern ger hon sig av mot varma vidder där otaliga faror kan tänkas gömma sig bakom kaktusar och i sandstormar."

PLURA...

.... kommer dyka upp i nästa fanzine. Tecknad, ovetande om det själv. Nu blev ni allt sugna va? Tills vidare, håll till godo med nedastående Eldkvarncitat. Som ni anar pulserar en Plura-feber inte bara på redaktionen utan runt om hela huvudstaden, vill jag påstå. Det är mycket just nu, med hans matprogram, skandaler och otroligt tillfredsställande matrecensioner i en av gratistidningarna.

Jag lyssnade på Eldkvarn som femtonåring, mestadels för att någon kille jag gillade lite lyssnade på dem. Såklart suddades intresset för pojken ut men musiken, den lever ju kvar. Såhär ska långfredagen helst firas: med klyschor och quinoawok. För en sekund anade jag att husmanskostänglarna fällt x antal tårar över mig och mina övertramp men jag återfick lugnet rätt så fort då jag kom på att jag nyss duschat.

Och döden och ensamheten har ringt och bokat bord
och mellan väggarna i kyrkan ekar tusen år av ord
Och vi pratade i mörkret
jag sa "Älskling, säg vad du vill ha
glöm den allvarsamma leken, nu kommer jag tillbaks"

Och jag sätter mig i bilen
och röker en cigarett
Ja, ännu finns den sorten som inte gör allt rätt
Och min bror sitter brevid mig
som en vilsen Don Quijote
Med gitarren tätt intill sig
alltid redo för ett skott

Några snabba: jag funderar ofta över det faktum att människan har talat och uttryckt sig i tusentals år. Det får mig att känna mig mycket, mycket liten men samtidigt väldigt fri. Jag älskar att prata i mörker, det är enligt mig poetisk på en nästa nivå. De senaste dagarna har jag ägnat åt Hjalmars allvarsamma lek som jag fått låna av Maja Li, den är tämligen lätt att läsa men svår att släppa. Det där med relationer och hur man är beroende av varandra då man alltid vet hur mycket man kan ge men aldrig hur mycket man kan ta, det funderar jag mycket på. Cigaretter och hur de är ett konkret bevis på att "rätt" inte alltid är det man eftersträvar. En Don Quijote Härdelin med gitarr som skjuter höftskott, är fantastiskt bra att ha.

Klara

pre-detoneringsfas

Bland färgpennor på madrass ritas pressbild och presstext plitas ned
Lite vilset, lite handlöst men ack väl: elden brinner i hej-smedjan
2 frågor chefredaktörn ställt under mötestiden:

I. VART är mitt officepaket??
II. Är du fascist också??

Påståenden:
I. K*ken!
II. Usch, hatar att ha dåliga böcker!

Ni må förstå det är en bra redaktör!!!
Peace cheese

Pfhoto: Kl Suneson
TACK ALLA NI SOM MEDVERKAT I DE TVÅ FÖRSTA HEJ-FANZINE. TACK ALLA NI SOM LÄST. KOM MED UTVÄRDERINGAR. KOM MED. KOM MED I HEJ-FANZINE. .COM IN I VÄRMEN: MAILA DINA ALSTER TILL HEJFANZINE@GMAIL.COM SNARAST. KOM SNART. VI PLANERAR BÅDE FÖR TEXT- OCH FOTOSPECIALISERADE NUMMER. ANNARS ÄR TECKNINGAR, FOTAVTRYCK, LEENDEN OCH GLASSTRUTAR OCKSÅ VÄLKOMNA. MED MERA. KOM MED MERA, MED HEJ-FANZINE! (Vi skjuter ingen som skickar in något ovanför dennes vänstra öga, tvärtom)

HEJ-sekreteraren funderar över: Guesh Pattis tejpade frustration?

Ibland kommer jag mig för att börja fundera över frustration. Jag är så väldigt sällan frustrerad och tycker det är en sinnesstämning värd att lägga armarna runt för att försöka förstå.

De två första numren av HEJ har fallit tillbaka på tema Domedag. Vi har frågat våra eminenta medverkande om vad de skulle ha med sig, vad de skulle göra av de sista minuterna i livet och dylikt. För att utvärdera har vi fått mestadels levnadsglada svar; göra det man gillar en sista gång och försöka få med sig de man verkligen tycker om ut i en rymdfarkost tillsammans med sådant man tycker är fint (minns Linus tavla). Det här är ju fantastiskt, va?! Otroligt! Vi njuter lite till! Jag tycker ärligt skrivet att det är fantastiskt; inte en enda rackare har utnyttjat sina HEJ-kvadratcentimeter till att uttrycka frustration, ilska, besvikelse och allmän ledsamhet. Ledsamhet kanske inte får plats i rymdskeppet och vi kanske inte har tid att gå och muttra de där sista minuterna men egentligen; borde man inte tillåta sig att spela ut lite ädel frustration?

Jag ändrar mig! Innan jag hoppar in i mitt räddande rymdskepp ska jag sparka in i en sten. Min fagra stortå ska drämmas in i den hårdaste stenen med en riktig hästspark. Sedan när jag sitter där i rymdskeppet kan jag känna tån bulta och då ska jag för alltid minnas, genom smärtan och den krokiga tån; hur vackert jordelivet var. Tack vare frustrationen skulle jag få ett minne av livet! Eller?!

Egentligen skulle jag inte skriva något om domedagen, jag skulle skriva om Guesch Patti, det var nämligen hon som fick mig att börja spinna kring ämnet frustration, idag. Guesch, den franska sångerskan tillika dansösen, har förföljt mig en tid tack vare min syster och hennes vän som tycker mycket om åttiotalet, dans och så vidare. Låten Etienne har snurrat en del i Spotify-hjulen här hemma hos oss utan att jag riktigt hängt med. Det är en bra låt, förstod jag nyss. Bra låtar på Spotify leder mig ofta till Youtube så var även fallet idag. Guesch, Etienne och jag skulle knytas ihop via en filmsnutt. Då hamnade jag i en lustig situation: Etienne åkallas på lite frustrerad franska, det tycker jag är relativt klart. Men så, videon, den lämnade mig lite stum. Frustrationen blev så väldigt annorlunda plötsligt, Guesch bara sprutar ur sig en bondagesnurrig filmsnutt och den sexuella frustrationen hos fransyskan är ett faktum.

Hallå? Tejpadebröstvårtorfrustrerad? När ska man bli det? Varför blir man det?

Ett ämne för HEJ-fanzine kanske? Ska vi dyka djupare in i frustrationsdjungeln för att finna dem alla, stora som små frustrationstyper?

Dein lilla peåminnälselappin freån uss

HEJFANZIN LIDER OCKSÅ, MEN VI KAN HJÄLPA DIG IGENOM DET HÄR
BESTÄLL LÄTTNAD I A5format
VI ÄR MODERSBRÖSTEN SOM GIVER TRÖSTEN

Tveka ej, utan beställ just ditt nummer av HEJfanzins domedagsnummer idag. 15kr-nätta summan för denna själens ypperliga vederkvickelse.
maila oss på hej.fanzine@gmail.com för vidare information

Här nedan ser ni i en video vad mästerkock/målskytt/chefredaktör Maja Li pysslat med under lovet: hon har gjort mål! Snygga mål! Spelat massa fotboll!

Koma /Klara

Det är fredag och jag avnjuter den sista lunchen hemma innan jag återvänder till Sthlm och ett liv som inte är sport och inte lov. Lovveckan är snart förbi, sportveckan. Hejdå till sporterier. Nu ska ni inte tro att jag är den som åker särskilt mycket skidor. Det fick jag nog av under min uppväxt. Exotismen är i mina ögon obefintlig vad gäller förflyttning med hjälp av skidor och skridskor. Jag är uppvuxen med det och jag tycker, i det skede av livet jag är i, inte att det är kul. Därför ägnar jag mig åt andra sporter. Ni kanske undrar vad för slags sporter det rör sig om, jag bifogar därför en film som visar några sekunder ur mitt liv och framförallt; några sekunder ur mitt SPORT-lov.

Au Rev.
Klara

Ps. Jag gillar inte Guns n Roses så fasligt mycket även om min bandana kan få Er att tro detta. Låt er inte luras. Ds.

Ps 2. Filmen döper jag såklart till: I väntan på Hejfanzine nr 3. Ni som inte har köpt ettan och tvåan: GÖR DET!!! Ds.

Vårkänslor

Nu är våren snart här. Jorden skall tina och marken börja lukta. Sådär surt. Av alla naturens dofter är det kanske min favorit. Den är både god och äcklig, förnimmer både det gamla som förmultnar med lovlig gröda. Så jävla riktig på något sätt. Ofta finns det en grymhet i våren, den är för somliga det mest attraktiva med årstiden. Precis som början på ”Det ödet landet.”

April är den grymmaste av månaderna – driver syrener fram ur de döda markerna, blandar begär och minne, kittlar dova rötter med vårregn.

Vintern höll oss varma, svepte orden i glömska och snö, gömde en droppe liv i torra lökar.

Själv är jag den lökigaste löken av de alla. Och livligt dyblött är mitt lökhjärta. Lämnar små tulpanlökar mellan sätena på gröna linjen, ser dem växa lite varje dag. Undrar hur grym april kommer bli när vintern så rasat i mig fastän det inte ens är mars.

Man kanske inte ser vad som händer
Man kanske inte ser vad som står
Men, man kanske ser att vi är på väg

"Uppskatta var stund,
det kan vara din sista"
är kanske för panikslående
och klyschigt

Men se där vid horisonten kommer
det du väntat på
men ihärdigt petat tillbaka
in i utrymmet för de tankar
man ej får tänka
om man verkligen, verkligen uppskattar livet

Det är för sent nu, stunden kommer
din timme slår
allt smakar mumma,
luktar rosenblad
t.o.m bambuskotten (osaltade i konserv)
får en stjärna för varje amerikansk delstat
utav fem möjliga

God natt, Panodil Zapp
K M A Suneson

UNDERGÅNGEN ÄR NÄRA! KÖP ETT FANZIN

Är du ständigt nervös och orolig? Känner du din egen oduglighet och hopplösheten som växer kring dig. Som om du vore giftig vissnar världen när du strosar fram. Det är för att du skall dö. Du är fördömd av gud. Jesus dog för våra synder, och om knappa två år skall vi få betala priset!

HEJFANZIN LIDER OCKSÅ, MEN VI KAN HJÄLPA DIG IGENOM DET HÄR
BESTÄLL LÄTTNAD I A5format
VI ÄR MODERSBRÖSTEN SOM GIVER TRÖSTEN

Tveka ej, utan beställ just ditt nummer av HEJfanzins domedagsnummer idag. 15kr-nätta summan för denna själens ypperliga vederkvickelse.
maila oss på hej.fanzine@gmail.com för vidare information

Hej. Här kommer en ny logga. Det finns en charm i att massproducera logotyper, tycker jag. Speciellt när det är nyårsdag, man är nybadad och kylskåpet är fyllt till bredden av delikatesser som får mig att le lika stort som Joakim von Anka när han dyker ned i sin pengapool.
Klara