Vårkänslor
Nu är våren snart här. Jorden skall tina och marken börja lukta. Sådär surt. Av alla naturens dofter är det kanske min favorit. Den är både god och äcklig, förnimmer både det gamla som förmultnar med lovlig gröda. Så jävla riktig på något sätt. Ofta finns det en grymhet i våren, den är för somliga det mest attraktiva med årstiden. Precis som början på ”Det ödet landet.”
April är den grymmaste av månaderna – driver syrener fram ur de döda markerna, blandar begär och minne, kittlar dova rötter med vårregn.
Vintern höll oss varma, svepte orden i glömska och snö, gömde en droppe liv i torra lökar.
Själv är jag den lökigaste löken av de alla. Och livligt dyblött är mitt lökhjärta. Lämnar små tulpanlökar mellan sätena på gröna linjen, ser dem växa lite varje dag. Undrar hur grym april kommer bli när vintern så rasat i mig fastän det inte ens är mars.
