HEJ-sekreteraren funderar över: Guesh Pattis tejpade frustration?

Ibland kommer jag mig för att börja fundera över frustration. Jag är så väldigt sällan frustrerad och tycker det är en sinnesstämning värd att lägga armarna runt för att försöka förstå.

De två första numren av HEJ har fallit tillbaka på tema Domedag. Vi har frågat våra eminenta medverkande om vad de skulle ha med sig, vad de skulle göra av de sista minuterna i livet och dylikt. För att utvärdera har vi fått mestadels levnadsglada svar; göra det man gillar en sista gång och försöka få med sig de man verkligen tycker om ut i en rymdfarkost tillsammans med sådant man tycker är fint (minns Linus tavla). Det här är ju fantastiskt, va?! Otroligt! Vi njuter lite till! Jag tycker ärligt skrivet att det är fantastiskt; inte en enda rackare har utnyttjat sina HEJ-kvadratcentimeter till att uttrycka frustration, ilska, besvikelse och allmän ledsamhet. Ledsamhet kanske inte får plats i rymdskeppet och vi kanske inte har tid att gå och muttra de där sista minuterna men egentligen; borde man inte tillåta sig att spela ut lite ädel frustration?

Jag ändrar mig! Innan jag hoppar in i mitt räddande rymdskepp ska jag sparka in i en sten. Min fagra stortå ska drämmas in i den hårdaste stenen med en riktig hästspark. Sedan när jag sitter där i rymdskeppet kan jag känna tån bulta och då ska jag för alltid minnas, genom smärtan och den krokiga tån; hur vackert jordelivet var. Tack vare frustrationen skulle jag få ett minne av livet! Eller?!

Egentligen skulle jag inte skriva något om domedagen, jag skulle skriva om Guesch Patti, det var nämligen hon som fick mig att börja spinna kring ämnet frustration, idag. Guesch, den franska sångerskan tillika dansösen, har förföljt mig en tid tack vare min syster och hennes vän som tycker mycket om åttiotalet, dans och så vidare. Låten Etienne har snurrat en del i Spotify-hjulen här hemma hos oss utan att jag riktigt hängt med. Det är en bra låt, förstod jag nyss. Bra låtar på Spotify leder mig ofta till Youtube så var även fallet idag. Guesch, Etienne och jag skulle knytas ihop via en filmsnutt. Då hamnade jag i en lustig situation: Etienne åkallas på lite frustrerad franska, det tycker jag är relativt klart. Men så, videon, den lämnade mig lite stum. Frustrationen blev så väldigt annorlunda plötsligt, Guesch bara sprutar ur sig en bondagesnurrig filmsnutt och den sexuella frustrationen hos fransyskan är ett faktum.

Hallå? Tejpadebröstvårtorfrustrerad? När ska man bli det? Varför blir man det?

Ett ämne för HEJ-fanzine kanske? Ska vi dyka djupare in i frustrationsdjungeln för att finna dem alla, stora som små frustrationstyper?