Maja Li slår ett slag för Hennessey Youngman

För ett par veckor sedan då jag låg som en vakande surikat under brevinkastet, väntandes på dagens post föll något betydligt tyngre än de vanliga räkningarna ned på näsroten. Det var ett feladresserat nummer av tidningen Konstnären som jag fortfarande inte lämnat tillbaka. I den finns en essä av Hennessey Youngman, ett alter ego till den amerikanska konstnären Jayson Musson
http://2.bp.blogspot.com/_ORgy5r0ZcSU/SvqPcKHFNTI/AAAAAAAAHGE/nyYMQf6WeXs/s800/jayson+musson.jpeg

Intresseväckande tycker jag då begreppet konst och konstkritik kanske är det mest komplexa jag vet. Ska man tycka om teoretikerna helsnöiga tolkningar som ibland blir så högtravande att det krävs hemskt mycket förkunskap av mottagaren? För mig kan det ofta kännas exkluderande och en utav orsakerna till att många blir så provocerade av diverse verk. Därför att det inte finns något utrymme för en simpel förklaring, som säkert vidare hade bidragit till djupare reflektioner även hos de mottagare som inte är så insatta. Samtidigt som jag absolut älskar pretentioner. Säker skall det vara en skön kombo mellan sånt och mellan denna Hennesseys sätt att se på saken. Utan tvekan är han nu min hjälte i spidermankeps.